Tiden är inget annat än strömdraget som jag fiskar i. Jag dricker av vattnet, men samtidigt som jag dricker ser jag den sandiga botten och upptäcker hur grunt det är. Det strömmande vattnet rör sig bort, men evigheten blir kvar. Jag vill ta ännu djupare klunkar, fiska från himlen, vars botten är täckt av stjärnor. Jag kan inte räkna till ett. Jag vet inte första bokstaven i alfabetet. Jag har alltid ångrat att jag inte är lika klok som dagen då jag föddes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar